Sju veckor imorgon, men idag fick jag äntligen sitta på en stång igen!!

Lycka!

Var hos bästa Ida på Fysiokoncept o kunde inte låta bli.

Annars så jobbar jag mest, fortfarande förkyld o har en New York-resa med finaste syster inplanerad i sommar.

Livet går framåt.

Helgen gick fort, utan att jag gjorde ngt speciellt. Jobbade länge i fredags och var hemma och försökte kurera min envisa förkylning resten av helgen.

Var på adventsfika hos mamma o pappa igår, och lite mathandlande, men annars har jag mest sovit.

Inte blev jag mkt friskare för det, låter som sju svåra år, men har varken halsont eller feber så räknar mig som frisk nog att jobba iaf.

Lite stretch blev det i lördags, och jag gjorde mitt första huvudstående sedan jag skadade mig! Sen var jag tvungen att vila igår, och kommer nog vila idag med, men jag har planer på lite riktig träning på torsdag. Kan ju alltid hoppas...

  Måste lära mig att se lite snyggare ut på bild bara

Idag kom jag äntligen iväg till jobbet, och blev kvar länge. För som sagt, det blir inte mindre att göra när jag inte är där.

Idag är det sex veckor sedan jag föll o officiellt så är benen läkta nu, men jag kan inte hoppa upp på stången riktigt än. Men jag kan sova en stund på höger sida och få på och av en sport-BH! Framsteg.

Längtar

Stretchade lite innan sovdags, som borde varit för länge sedan. Det kommer att bli en lång dag imorgon med.

Ifall ni undrar så har jag inte dött, det har bara varit mkt på jobbet och i livet och sen så blev jag sjuk. Var hemma igår och är hemma idag, men imorrn ska jag göra mitt bästa. Det blir inte mindre på jobbet för att jag inte är där.

Var ute och var social i lördags med, var på Dekadance och stod i dresscoden. Mkt roligt, träffade mga fina människor och såg massor med fina outfits. När jag jobbat klart så dansade jag en stund, gick runt och och minglade lite innan jag begav mig hemåt. Var hemma vid tre, vilket för asociala tanter är riktigt sent.

O sen blev jag sjuk, socialt umgänge verkar farligt.

Annars så rullar livet på. Nyckelbenet mår bättre och bättre, nu kan jag till och med sova lite på höger sida emellanåt, men jag tar det lugnt. Jag har en plan att vara tillbaka på stången till efter nyår, och ingen idé att stressa. Trots att jag snart är galen av saknad.

Jag stretchar iaf fem ggr i veckan, och snart är det dags för dagens sjuklingstretch.

Men jag ser fram emot att kunna träna ordentligt, jag börjar bli riktigt rund.

I söndags så var jag och älsklingen hos mamma o pappa på brunch, och på vägen hem så såg vi en stackars liten fasan på villovägar. Mitt i villakvarteret. Undrar vart han var på väg, stackarn...

De där magrutorna har gått o gömt sig under ett lager av fluff, jag kallar det deffning.

Undrar om jag ens kommer minnas hur man gör när jag får köra igen.

Trött. Så trött. Tror att jag har en förkylning på gång. Blä.

Men klarade en Utrasana med båda armar idag, yay! Trots extrem trötthet.

Jag tittade på filmen när jag föll idag, och kommer att drömma mardrömmar inatt.
Jag hade en tanke att dela det på IG, men nej. Så blir det inte.

Jag tröstade mig med yoga o stretch efter, en del saker går framåt iaf.

Fyra veckor sedan jag föll, och jag saknar pole så att jag håller på att dö. Men det går framåt, idag kunde jag ligga på mage och få ryggmassage utan att det gjorde ont! Snart kanske jag tom kan få på mig en sport-BH. Små steg i rätt riktning.

Fortfarande alldeles för lång tid innan jag kan göra så här igen: