Jag överlevde dagen, förhoppningsvis morgondagen med. Är fortfarande Moby Dick men en aning mindre.

Åter på jobbet, som alltid känns det som att jag aldrig varit borta. Nu har jag visserligen inte öppnat mailboxen ännu, jag vet inte om jag vågar riktigt än...

Det var kollektiv sömnlöshet hemma inatt, jag låg i sängen och vände och vred på mig och älsklingen retirerade till soffan för att få sig en blund eller två. Jag vet inte hur det gick för honom men när jag väl somnade så sov jag sporadiskt och oroligt så det blev lite sovmorgon imorse. Inte för att jag vet om det hjälpte precis, känner mig som död.

Dags att ta tjuren vid hornen och se vad som skett under veckan, möte efter lunch och planerat en timmes tävlingsträning innan handståendet så det är bara att sätta igång om jag ska få ngt gjort.