Jag har halkat in i latteträsket igen, dålig människa! Dålig, dålig... Orkar inte ens komma med ursäkter mer än dålig karaktär...
Livet känns inte det bästa just nu, jag har svårt med tigern. Han har växt sig stark nu medan älsklingen är borta och han har alldeles för skoj. Jag vet inte riktigt vilket håll jag ska vända mig åt, det finns en tiger överallt.
Jag lärde mig mycket under min tid i terapi, att leva med min tiger och att göra saker fastän han står bredvid och morrar, men jag har fortfarande svårt att släppa tag, sluta älta, sluta vrida och vända på varje ord och handling. Hur jag än gör så förblir tigern stor och sabeltandad och jag försöker låta bli att få panik.
Jag hoppas att det blir bättre under dagen.
Vickan
12 mars 2012 21:32
Var längesen du nämnde tigern. hoppas du snart mår bättre. brukar det kännas bättre när du tränar och gör saker, liksom är mycket upptagen eller det kommer smygande ändå? fast kanske jobbigt nu när din sambo är bortrest och allt. Kanske lättare att
hålla allt lite på avstånd annars..
Förlåt att jag frågar. Du behöver inte svara. Jag kan ju inte säga så mycket som gör det bättre men jag bryr mig och hoppas det känns bättre snart.
Du är stark. En stark person.
KRAM
http://www.primapolerina.net
Malin
12 mars 2012 22:53
Har läst på Veena (tror jag) att de kan va lättare att lära sig på en smalare och de är bättre grepp och så. :) Funderar på att skaffa en i 45 när jag har råd. :) En kompis har 45 och fick testa lite på hennes och de känns ju helt klart stadigare. :O Får väl testa mer :D
http://meandmypole.blogg.se
Vickan
14 mars 2012 14:47
sv: Tack R :)
Har inte orkat svara på kommentarer så det har dröjt lite.
Jag förstår hur du menar. Ja, ibland tänker jag också för mycket.. vi har alla vår små egenheter.
Själv hade jag mycket tvångshandlingar förut, men jag kom ifrån det.. lite i omgångar. Inget sånt med att tvätta sig hundra ggr eller så..
Mer att jag inte litar på vad jag ser.. låsa dörrar och spisar och allt. Men jag har blivit bättre nu iaf på senare år. Men ett tag var det jobbigt. Förr var det hemskt besvärligt.
Men hjärnan får en att tvivla på sig själv. Och så argumenterar man med sig själv om att man vet att det är låst och allt..
Sen får hjärnan en att tvivla iaf..
Sånt brottas jag med ibland. Men jag har blivit bättre. Det är aldrig så det tar tid att låsa dörren eller så. Jag bara tvivlar ändå. Särskilt om man mår lite dåligt för övrigt, då blir det värre..
Det blir nog lätt så, man fungerar så, om man mår lite dåligt så tar det över en för mycket på nåt sätt.
kram :)
http://www.primapolerina.net