Citat från splitstretchen med Nelle igår: "Alltså...jag har fött två barn...och det här är värre!"

Jag lever fortfarande och paniken är på väg ner. Ibland tom borta, som när jag blir plågad i det blå, vadderade rummet eller på stängerna, men den kommer som en obetald räkning på posten så snart jag styr stegen hemåt igen.

Imorgon måste jag till jobbet igen, har redan lovat chefen som ringde imorse. Jag har sagt att jag är förkyld, trots vår bra relation så orkar jag inte alltid förklara mina känslor och tankar för honom. Han är trots allt min chef. O jag har svårt att prata med även min raraste älskling.

Älsklingen kom hem igår, han låg i soffan och var jätteförkyld när jag kom innanför dörren. Så går det när man festar hela dagarna i en vecka ;)

Han hade köpt hem gott vin från gårdarna de besökte och ett läppstift som present till mig. Inte en färg jag hade valt men jag passade jättebra i den. Han har smak den pojken...

Missen har fått lite trattfrihet och sitter och tvättar sig och längtar ut. Katten känner sig bortglömd för hon inte blir jagad med medicin, bomull och tratt i ett. Det är hårt att vara katt i det här hushållet.

Bästa Lina som vann Star i SM med hennes helt enkelt underbara koreografi och superlånga ben.

Finaste Moa som kom fyra i Superstar, att hon inte kom på medaljplats bevisar att domarna inte ser de saker vi ser.