Snö och mer snö! Jag tycker att det är underbart, men det är lite svårt att ta sig fram. Speciellt som trottoarerna inte är plogade och man får gå på vägen istället.

Bussen gick åtminstonde som den skulle, även om det tog lite längre tid att komma till jobbet än vanligt.

Missen är deprimerad över all snö, han lyckas inte ta sig ut ur trädgården längre. Han gjorde ett gott försök igår, pulsade fram i snö högre än han själv, letade fasta punkter men sjönk ner hela tiden. Jag betraktade honom från fönstret, redo att komma till undsättning om det behövdes.

Han kom inte ens fram till staketet, utan satte sig och såg vilsen ut på en någorlunda stabil snöhög. Jag ropade på honom och han kom skuttande in istället.

Olycklig.

Imorse gick han in och ut flera gånger, lika övertygad om att "den här gången när jag går ut så finns ingen snö!" Det fanns det, varje gång.

Han är nog innekatt ett tag framöver.

Katten gick inte ens utanför dörren imorse. Smart katt.

Jag ångrar att jag inte var modigare när jag var yngre. Det är så mycket jag missat av feghet.

Jag ångrar att jag inte lärde mig spela ett instrument eller dansa balett.

Jag ångrar att jag inte gjorde det jag tvekade om, och jag ångrar en del som jag gjorde men det finns inget att göra åt det.

Jag ångrar att jag inte gav mer kärlek, men det ska jag råda bot på nu.

Jag ångrar att jag inte sov när jag kunde, och jag ångrar de gånger jag somnade för tidigt.

Jag ångrar att jag inte var mer, men jag kan försöka vara det nu.

Det är massor med snö ute, när jag gick till tåget så fick jag pulsa fram eftersom de inte plogat. Vi är lite ignorerade här i hooden :P

Idag satte vi upp ny ljusslinga. Vi köpte den förra året, men glömde eldosan. Nu är den uppe till slut, med lite modifikation. Slingorna ville inte riktigt ramla ner så vi var tvungna att tynga ner dem med det ena och det andra. Ser ut som en konstinstallation.

Älsklingen sätter upp "installationen", missen hjälper till

"Installationen" in action

Rätt snyggt faktiskt. Undrar vad grannarna tycker.

Hann precis till dansen idag, pendeltågen gick som de ville och inte som de skulle. Det gick inte så bra, dock, min sida började göra ont igen, massor med ont.

Lyckades hålla ut hela lektionen, men skippade stretchen. Pratade med Nelle, jag får ta igen den efter juluppehållet.

Hon var åxo lite orolig för att det kan vara ett revben, så jag ringde mamma när jag väl kom hem och hon tyckte jag skulle kolla. Så kanske ska på röntgen imorrn, kul kul.

Älsklingen jobbar ikväll och jag ska gå och lägga mig snart. Sista dagarna innan jul och alla klappar är inköpta och inslagna, utom söta systers. Hennes kommer inhandlas snart.

Veckans Fototrisstema är Glitter. Jag antar att man kan kalla mina bilder mer ljus än glitter, men jag tycker om glittret som lamporna avger i snön och glaset även om det kan vara knepigt att få på bild.

Snö och lampor går bra ihop

Liksom adventsstjärnan som speglar sig i fönstret

Ljusen i kulan sprider glitter, även om bara lokalt

Gårdagen gick fort, men på ett bra sätt. Det var kul att träffa J och få se gården och huset som hon och hennes J håller på att renovera. Jättefint. Vill åxo ha hus, men klarar mig utan renoveringen.

Kom hem till en rätt så levande älskling och hade soffläge en stund. Sedan bad, lite julmat och såg "The Chronicles of Narnia: Prince Caspian". Sedan sova, väldigt gott.

Älsklingen sover fortfarande och katterna ville promt ut trots den meterhöga snön. De sitter och trycker precis utanför dörren, ingen risk att det ryms något idag inte.

Såg Gråkatt igår, det var ett tag sedan. Hon(?) satt i blomlådan och jamade, men sprang iväg så fort vi började öppna dörren. Satte ut lite mer mat, som var slut i morse, och hoppas att halsbandet hon har på sig inte är för hårt.

Hon har gigantiska gråa ögon och är väldigt söt, jag önskar att jag kunde kolla att hon mår bra.

Idag pole och stretch. Jag hoppas att stretchen går bättre idag, att jag känner mig bättre. Hur det går är en sak, hur jag känner mig under tiden är den viktiga delen.

Det finns många ögonblick i mitt liv, det är uppbyggt av dem. Det här är ett av dem.

Cirka två och ett halvt år efter att vi gjort slut så sade älsklingen att han älskade mig.

Jag var tillsammans med ex då, och det var inte världens bästa förhållande med hans sprit- och drogproblem och mitt hoppande över skaklarna, men osäker och ångestfylld som jag var så kunde jag inte avsluta det.

Då sa älsklingen att han älskade mig. På ICQ, som alla tuffa använde på den tiden. Jag svarade "Ok, det är lugnt, jag gissade det" medan mitt inre gjorde uppror.

Skickade ett nattligt SMS om något att han inte älskade mig utan tanken på mig och sedan gick livet vidare, konstigt nog.

Det var inte då vi blev vi igen, utan det dröjde ett tag. Jag trodde inte riktigt på honom (för vem kunde älska mig?) utan tvekade och velade tills en dag jag insåg att jag kunde förlora honom.

Det är ett annat ögonblick.

Julbordet igår var trevligt, även om de glömde att ge mig dessert. En miss, men vi fick mycket sprit så det väger upp ;)

Jag hade kul, och sa inget dumt vad jag minns. Ramlade hemåt när maten var klar, älsklingen stannade kvar och drog vidare. Han kom hem efter fyra, full som en alika och sover nog några timmar till.

Själv ska jag och K bege oss till J som har 30-årsfest idag. Öppet hus från tolv, vi ska försöka komma vid ett och stanna så länge vi orkar. Inte så jättesent, både K och jag har saker att stå i.

Jag måste ju hem och reta älsklingen för blykepsen ;P

Jag antar att jag ska bidra med ett gullig barndomsminne om fluffiga kaniner eller liknande, men jag minns väldigt lite saker från min barndom. Jag minns väldigt lite öht, förutom små glimtar här och var. Tydligen vanligt vid depression.

Hur som helst, något kan jag nog komma på...

Hmm...

Jag bröt höger arm när jag var sju, på sommaren. Hela familjen var i Dalarna hos moster och vi var iväg och tittade på stövelkastning. Inte så intressant för en sjuåring så jag började sysselsätta mig själv.

Hittade ett räcke som var ca en meter högt och klättrade upp på det. Inga problem förrens jag kom på att jag ville ha mitt paraply som låg på marken, och istället för att klättra ner och hämta det så sträckte jag mig efter det, och ramlade rakt ner på höger arm.

Det gjorde ont.

Mamma kollade benen i handen och de var hela så hon trodde inte att det var något allvarligt (tredje barnet, inte lika överbeskyddad som de andra två).

Sedan så ramlade jag igen lite senare, men det minns jag inte, och det var då vi åkte till sjukhuset (men det minns jag inte heller).

Jag önskar att jag kunde minnas något roligt, som när vovvarna kom hem för första gången, eller min första kyss eller något sånt, men det gör jag inte. Jag minns väldigt lite av mitt liv och det är sorgligt emellanåt.