• Min björn som jag sover med om nätterna

• Min rosa gosehund som jag fick för länge sedan och som tröstar mig när jag ledsen

• Min rosa kanin som jag fick av söta syster när jag var precis nyfödd

• Kortet på mig och Madonna för många år sedan

• Kortet på mig och Lisan när vi äter pepparkakshus för ännu fler år sedan

• Silverhalsbandet jag fick av älsklingen på Alla hjärtans dag

Det finns mycket annat som jag tycker om, materalister är vi allihopa, men om om huset brann ner så skulle jag sakna dessa saker mest.

Resten är bara utfyllnad.

Temat på veckans Fototriss är Det här är jag. Ett inte så enkelt tema, vem jag är beror på vem man frågar. Älsklingen skulle säkerligen ha valt tre helt annorlunda bilder om han fått välja, men det fick han inte :)

Tigern, min ständige följeslagare.

Han har funnits med mig länge, men det är först det senaste året som han har fått en form.

  Många känner igen mig på mitt hår, det är långt och rött och spikrakt.

Jag identifierar mig mycket med mitt hår och skulle inte känna mig som mig om jag var tvungen att klippa det.

Poledance, min nya passion.

Har inte funnits länge i mitt liv,

men något jag identifierar mig med ändock.

Jag är inte en särskilt social person och har svårt att närma mig andra människor. Egentligen så är det att tanken på att någon vill vara vän med mig är helt absurd, jag är ju hemsk?

Som tur är så tycker alla inte det, och jag börjar så sakta ändra på bilden av mig själv.

Jag har några vänner, vi träffas inte ofta men hörs emellanåt för en fika, en konsert eller en fest. Vi kan prata om det mesta och jag värderar dem högt.

Jag behöver inte så många fler.

Min bästa vän är älsklingen, hur förutsägbart det än låter. Vi spenderar ju nästan all tid när vi inte är på jobbet tillsammans och han känner mig bättre än jag ibland. Lite skrämmande faktiskt.

Han vet när jag är sur (även om han inte förstår varför), han vet alla små gester som får mig på gott humör och han vet mycket väl hur han kan driva mig till vansinne, men utnyttjar sin krafter till gott. Nästan alltid.

Jag älskar honom, och ännu mer för att han är min bästa vän.

Är galet trött, kom på den underbara idén att träna 06.45-passet idag. Kom upp och dit utan problem, men nu känns det som att jag ska somna vilken sekund som helst. Blir en intressant dag.

Har fått mer att göra på jobbet nu, men inte så mycket. De senaste dagarna har det blivit stiltje och jag får bara skräp att ordna med. Inte enligt planen alls, och jag börjar bli rastlös och uttråkad. Ska ta upp det med chefen, kanske ska flytta mig till en annan handledare om det är jobbrist hos den jag är hos nu.

Men som sagt, lite att ta itu med nu, och idag kommer det inte att gå fort precis :P

Undrar om jag vaknar till liv om jag tar ett dopp i kanalen utanför?

Jag är en hundmänniska i grund och botten, har alltid varit. Familjen skaffade hund när jag var fyra år och det var kärlek vid första ögonblicket.

Innan dess hade vi katt och jag kan inte säga att jag saknade dem alls när de försvann. Det var hund för hela slanten.

Vi hade fåglar hemma med, mamma har fortfarande två stycken nymfparakiter. Pappa är inte så förtjust i dem, men han har inte riktigt något val.

Själv gav jag upp fåglandet för länge sedan, de skräpar ner och låter mest.

Ett tag medan jag bodde själv hade jag orm, en majsorm. Han fick inte flytta med när jag och älsklingen flyttade ihop, i valet mellan ormen och älsklingen så vann älsklingen. Känns som att jag gjorde rätt val.

Sedan skaffade vi kotten, och han är söt men inte så social. Är vaken på nätterna och springer och gömmer sig så fort någon kommer in i köket. Har inte hjärta att göra oss av med honom, han är ju så bedårande.

Katt skulle jag aldrig ha, till älsklingens stora sorg. Jag var helt emot katt tills förra sommaren då det spratt till i huvudet och jag ville ha katt. Nu! Så vi letade reda på katten på blocket och några veckor senare så flyttade hon hem till oss.

Missen kom utifrån i somras, inte planerat på något vis. Men uppskattad, åtminstonde av mig. Älsklingen vill gärna bara ha en katt.

Jag vill ha en hund eller tre, men med jobb på heltid (som det förhoppningsvis blir snart) och resväg dit så hinns det inte med. Men jag hoppas på en flock någon gång i framtiden.

Minst fem.

Jag hade två katter bedvid mig i sängen i morse, en fluffig kattboll vid kudden och en mindre fluffig misseboll vid magen. Det kan jag nog vänja mig vid :)

Gårdagen ja... Det började bra, relativt. Städade hemma, mkt intressant, slängde saker som borde slängts för månader sedan och gjorde lite lagom juligt. Sedan dags för pole!

Jag blev lite fundersam när jag väntade på att klassen skulle börja, de flesta såg ut som riktiga nybörjare och jag funderade på om jag lyckats komma på fel dag. Jag hade hamnat rätt som tur är, men jag tror att vissa inte riktigt var redo för Nivå 2. Storlek har inget med saken att göra, man kan vara väldigt stark och smidig även om man väger en hel del mer än man borde, men så var inte fallet här. Får väll se om några faller ifrån på vägen, det verkar som att vissa "bara" tränat hemma på egen hand och några kom från andra studior.

Hur som helst så fick vi börja lära oss corkscrew, en bakåtsnurr. Jag kom runt, men det såg nog inte så graciöst ut än :P Men något att jobba på.

Vi fick även lära oss standing fireman, eller klättring med snurr som det kallas. Jag har redan tjyvtränat den på egen hand så jag visste principen, men nu skulle vi upp i pole sit och det var lite krångligare. För att inte säga mer smärtsamt, mina fötter fick både blåmärken och skavsår. Aj.

Tills sist provade vi på cross knee release och jag fick lite bilder :) Inte så läskigt som det ser ut, men det krävs massor med muskler.

Stretch 2 var en annan historia. Jag hade börjat känna mig lite vig och smidig efter några veckor med Stretch 1, men nu var jag tillbaka på ruta ett igen. Och börjar det kännas dåligt så tar min usla självkänsla över och jag jämför mig med de andra, mycket vigare, personerna och blir till en flodhäst i mina tankar.

Kände mig mycket låg när jag gick hem, som en heffaklump.

Nu känns det bättre, lite sömn och gos gjorde susen, och nu är jag taggad att stretcha järnet själv. Ingen stretch den här veckan, Nelle är i Tokyo, så jag ska vara mycket bättre nästa gång vi ses. Jag ska!

Ingen OP i veckan heller, kommer att få abstinensbesvär. Måste ordna plats till en egen stång på något vis...

Titta vad som fångades på bild idag:

Cross knee release

Med händer

Ganska stolt över mig själv faktiskt...

Mer ingående info om allt kommer imorgon, det var både bra och dåliga saker. Den dåliga självkänslan ställer till det som alltid...

Kärlek är mycket. Allt och inget. Förmågan att acceptera någon för deras brister, även om de gör en galen.

Min psykolog sa lite krasst att kärlek är att man uppskattar att personen får en att må bra, vilket stämmer. Älsklingen får mig att må bra, han gör mig glad även om han gör mig galen till och från med. Men det hör till, han skulle inte vara han annars.

Kärlek är att alltid vilja vara där. Oavsett vad.

Älsklingen och katten = kärlek