Vissa dagar är man mer motiverad än andra. Det här är inte en av dem.

Jag har svårt att samla tankarna mot en sak, svårt att sätta igång med saker jag borde sätta igång med. Jag känner inte igen det jag redan har gjort och vet inte vilken tråd jag ska dra i för att kunna börja.

Det är ett enda nystan.

Mina tankar vandrar iväg på egna äventyr och inget jag gör får dem att gå mot stomme, balkar, svets.

Jag är inte på G.

Imorgon ska jag till läkaren och se om mina revben är hela eller inte. De är snällare nu, men jag måste känna efter hela tiden. Gör de ont, känns det något? Är jag hysterisk, slösar deras tid?

För jag kan ju inte vara värd lite omtanke, eller hur?

Jag känner mig liten just nu, jag hoppas att jag växer snart.

Jag har förebilder, men jag tror inte att jag riktigt tänker på dem som just förebilder. Det känns som en lite uttjatat ord, med alla kändisar på olika nivåer som vill eller inte vill vara förebild.

Men det är människor som jag beundrar. Även om jag kanske inte direkt vill vara som dem.

Min moster

Har egen gård med kor, häst, grisar, höns och annat smått och gott. Mjölkbonde dessutom, singel. Med en son som har någon sorts diagnos och funktionsnedsättning. Nybliven farmor från yngste sonens håll.

Att hon vill, orkar, lyckas är ett under. Jag vet inte hur, men saker går. Även om kanske inte direkt som de ska.

Mamma

En klyscha kanske, men sant. Mamma är stark på sina vis, tar itu med saker, tar ingen skit. Bryr sig om oss barn, barnbarn, sin mamma, hundarna.

Samtidigt är hon skör, emotionell, men kan inte be om hjälp.

Hon orkar så mycket mer än jag gör, jag önskar att jag hade hennes styrka och framåtanda.

Balettdansöser

Ingen särskild, men jag imponeras av deras viget, styrka och grace. Jag vill vara som de, och inte som den elefant som jag känner mig.

Det är något jag eftersträvar.

Snö och mer snö! Jag tycker att det är underbart, men det är lite svårt att ta sig fram. Speciellt som trottoarerna inte är plogade och man får gå på vägen istället.

Bussen gick åtminstonde som den skulle, även om det tog lite längre tid att komma till jobbet än vanligt.

Missen är deprimerad över all snö, han lyckas inte ta sig ut ur trädgården längre. Han gjorde ett gott försök igår, pulsade fram i snö högre än han själv, letade fasta punkter men sjönk ner hela tiden. Jag betraktade honom från fönstret, redo att komma till undsättning om det behövdes.

Han kom inte ens fram till staketet, utan satte sig och såg vilsen ut på en någorlunda stabil snöhög. Jag ropade på honom och han kom skuttande in istället.

Olycklig.

Imorse gick han in och ut flera gånger, lika övertygad om att "den här gången när jag går ut så finns ingen snö!" Det fanns det, varje gång.

Han är nog innekatt ett tag framöver.

Katten gick inte ens utanför dörren imorse. Smart katt.