Direktlänk till inlägg 6 december 2010
Jag är en hundmänniska i grund och botten, har alltid varit. Familjen skaffade hund när jag var fyra år och det var kärlek vid första ögonblicket.
Innan dess hade vi katt och jag kan inte säga att jag saknade dem alls när de försvann. Det var hund för hela slanten.
Vi hade fåglar hemma med, mamma har fortfarande två stycken nymfparakiter. Pappa är inte så förtjust i dem, men han har inte riktigt något val.
Själv gav jag upp fåglandet för länge sedan, de skräpar ner och låter mest.
Ett tag medan jag bodde själv hade jag orm, en majsorm. Han fick inte flytta med när jag och älsklingen flyttade ihop, i valet mellan ormen och älsklingen så vann älsklingen. Känns som att jag gjorde rätt val.
Sedan skaffade vi kotten, och han är söt men inte så social. Är vaken på nätterna och springer och gömmer sig så fort någon kommer in i köket. Har inte hjärta att göra oss av med honom, han är ju så bedårande.
Katt skulle jag aldrig ha, till älsklingens stora sorg. Jag var helt emot katt tills förra sommaren då det spratt till i huvudet och jag ville ha katt. Nu! Så vi letade reda på katten på blocket och några veckor senare så flyttade hon hem till oss.
Missen kom utifrån i somras, inte planerat på något vis. Men uppskattad, åtminstonde av mig. Älsklingen vill gärna bara ha en katt.
Jag vill ha en hund eller tre, men med jobb på heltid (som det förhoppningsvis blir snart) och resväg dit så hinns det inte med. Men jag hoppas på en flock någon gång i framtiden.
Minst fem.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||||
|