Ska snart lägga mig, älsklingen håller på att packa det sista inför avresan mitt i natten inatt. Jag kommer alltså att vakna till ett tomt hus, förutom katten, missen och kotten. Jag hoppas att han får det kul i The Sunshine State, en del av USA jag inte varit i.

Jag kommer att sakna honom.

Har tränat pole i min ensamhet, det var jobbigt och svettigt och jättekul. Hon som jobbar i receptionen, typ, var snäll nog att låna ut sin Ipod till mig så jag fick musik med. Det gjorde det hela ännu roligare. Nu har jag fler blåmärken och ont lite här och var, men det är det värt.

Tränade det vi lärt oss, försökte få ordning på snurrarna och tjuvtittade under stretchen på de som går några klasser över mig.

Utlovad bild från Malapascua:

Solsken och vita stränder

Nu har jag tyckt synd om mig ett tag, frotterat mig i ångesten och tröttnat. Jag är fortfarande inte över det hela, kommer jag någonsin att bli, men jag orkar inte lägga all min energi på det. Kan inte ta det med en klackspark som andra, men dagen kan bara bli bättre, eller?

Missen har blivit av med tratten nu och fick gå ut igår kväll. Överlycklig, både misse och matte, men han var inte ute så länge första gången. Kom in, åt, såg sig omkring, sedan ut igen. Kom in inatt och lekte rövare med katten så vi fick stänga sovrumsdörren för att kunna sova. Hade en ledsen katt imorse, hon tycker inte om att bli utestängd.

Jag verkar vara smittsam. Min handledare på jobbet fick höra en stor varningsklocka i fredags när han kom hem och livet inte var som det borde. Han lyssnade, pratade med chefen och har det nu lugnare. Det räcker med en av mig på den här firman.

Idag kände han sig bättre, jag känner lite ansvar för att ingen annan ska hamna där jag hamnat, vill dem alla väl.

Älsklingen och jag har dessutom bestämt att åka till Filippinerna nästa vår igen för två veckors ohämmat dykande. Längtar redan till de vackra stränderna på Malapascua och att få dyka och se fina fiskar och söta sköldpaddor. Hoppas vi har mer tur med hajarna än förra gången, det var lite hajbrist då.

Önskar jag hade en vacker bild att lägga upp, får ta det när jag kommer hem ikväll. Kommer att vara ensam, älsklingen åker till Florida med jobbet inatt och kommer hem nästa måndag. Vill åxo, men ska ta hand om katter och hundar så kommer att ha fullt upp här hemma.

Det gick åt skogen med min ångestträning igår. Kom glatt till samlingsstället några minuter i sex, bytte om och var klar tre minuter över. Då hade de som skulle springa redan gett sig iväg och jag var ensam och snopen kvar.

Det tog ett tag innan jag insåg att de redan försvunnit, de kunde lika gärna ha varit sena så jag stod och väntade och hade ångest och beslutsångest ett långt tag, men medan minuterna tickade iväg och ingen fattade vad jag menade så insåg jag att jag var lämnad. Det höll på att bli gråt, men jag snikade mig in på ett FoS Crosspass så jag fick träning men inte som planerat. Såg dem sen i omklädningsrummet efteråt och kände mig ännu sämre, älsklingen fick ge massor med kramar när jag kom hem.

Detta bevisar att människor är onda och man kan inte lita på någon av dem. Och att jag är obetydlig och lätt att glömma. Fick visserligen en ursäkt på mailen, men det hjälper inte så mycket.

Idag kommer att bli en jobbig dag med det här i bagaget, sov dåligt och känner mig allmänt nere. Ska gå på Open Pole efter jobbet, det är något att se fram emot åtminstonde.