Dagen blev bättre, efter jobbet. Först blev den lite värre, min handledare frågade om jag var klar med saker och jag fick nästan panik. Men det var inte så illa som det kändes, och jag fick gå när jag ville. Så jag gick. Hem, hämtade bil, packade dyksaker. Vilade i 45 min. Sen kändes det bättre.

Ett trevligt dyk idag, lagom lugnt och skönt och sikten var helt ok. Det var olidligt varmt i alla kläder och dräkt innan vi kom i, och en bit ner blev det bara 5 grader och lite kyligt, men helt underbart ändå. Jag måste bara köpa mig en ny dräkt, en skaldräkt istället för neopren, de är mycket smidigare. Just nu känner jag mig som en Michellingubbe.

Nu sova snart, imorrn träffa söta syster, fixa naglar, träna, dö en smula på soffan efteråt. Inga tigrar eller elefanter. Det låter som en bra plan för en ledig fredag i juli.

Sista dagen på jobbet den här veckan, och ångesten börjar komma krypande. Jag kan inte förmå mig till att göra något vettigt, utan sitter och stirrar mest hela tiden. Jag tänker på andra saker, som den odiskade disken hemma, den ostädade lägenheten, det röriga syrummet med de dammsamlande symaskinerna som jag inte kan förmå mig att röra och får ännu mer ångest. Så många måsten i livet, så lite tid och ork att göra dem.

Det känns som att jag alltid ska göra saker senare, men det finns inget senare som jag kan göra dem på. Jag är trött, så trött, vill bara gömma mig under täcket tills det går över.

Kan ingen tämja min tiger?